Blandade känslor
08 december 2009
Bajen presenterade idag sina nya tränare det kommande året. Jaha, vad säger man… Jag vet inte. Jag är mållös.
Ska försöka återkomma senare med ett utlägg.
Efterlysning
23 november 2009
Vi söker folk som vill skriva lite gästinlägg här, håller ni inte med oss, håller ni inte med världen eller tycker ni bara att någon är puckad? Kom och skriv lite! Maila oss på wmiredaktion@gmail.com.
Ps. allt är välkomment undantaget: positiva åsikter om Mike Ashley, Ken Bates och Alex Ferguson.
Fotboll är kanske inte den enda sporten…
31 oktober 2009
Nu hävdar vi bestämt att fotboll är den enda sporten som är värd att kolla på, men det här kan kanske rubba vår åsikt…
Handikapp-OS är kanske vårt nästa resmål…
S.O.S
31 oktober 2009
Eftermiddagen var planerad in i minsta detalj:
Arsenal-Tottenham/Fulham-Liverpool 13:45
Real Madrid-Getafe 17:55
Nu visar det sig att systembolaget är stängt idag!
Erbjudandet är därför som följer: Jag har en groteskt stor HD-tv, två soffor och kan laga vad du än vill ha, du har öl och är en trevlig person (som inte hejar på Manchester United) och vill se matchen, sugen?
Fotbollskanalen
29 oktober 2009

Helt irrelevant vilka de är.
Och vad hände sen?
16 oktober 2009
Nu är det dags för ett litet inlägg här känner jag, och idag ska vi gå igenom lite spelare som försvann från min fotbollskarta, enkelt sagt, vad hände?
Andreas Haddad
Året var 2005 och Assyriska FF spelade sin första säsong i Allsvenskan och Andreas Haddad var guldpojken i Södertälje. Den glädjen varade inte länge dock, 3 mål mäktade han med (vilket gjorde att han vann den interna skytteligan) innan han på sommaren, i sann divastil, sa upp sig sms efter att ha lyckats reta upp hela organisationen och antagligen varenda Assyrier i landet. Det skulle provspelas för Aberdeen och halva världen dagarna efter, han slutade i Lilleström, därefter blir det svårt att hitta information, men det jag funnit är att 2008 gick han till vejle för att den här säsongen gå till Qviding (som spelar i samma liga som Assyriska).
Joseph Elanga
Högst medioker spelare, men som personlighet är han en renodlad stjärna. Vi kan raskt nämna att ja, han är ett totalt svin som slog sin fru, det är inte roligt och ja, det måste nämnas. Nu går vi över till humorn!
Under sin tid i Malmö lyckades han med att: sticka iväg och provspela för Galatasaray utan att klubben gett honom tillåtelse, supit och missat träningar, hota att lämna MFF om han inte först får en lyxlägenhet och också får (trots att han saknar körkort) en lyxig mercedesbil som han sedan passade på att köra och blev fångad av tidningarna . Jag minns själv när MFF mötte Djurgården och vi körde banderollen ”Elangas kvinnosyn, Skoogs tänder, Prahls ögon – Något är jävligt snett i Malmö” (bästa banderollen ever).
Alexander Östlund
Kan inte säga att hans fotbollskarriär satt några direkta spår i mig, men det är ändå en deprimerande historia, kanske mest för hur han likt Houdini försvann ur landslaget efter en regning kväll på de brittiska öarna.
Det var en enkel träningsmatch mot Irland, men någonstans på vägen gick det helt förbannat fel, slutresultatet blev 3-0 till Irland. Det enda jag egentligen minns från matchen är hur förnedrad Östlund blev av Damien Duff (att han nu lyckas förnedra någon kan verkar ofattbart jag vet). Sen dess är han spårlöst försvunnen från de blågulas radar, folk hävdar att det var för att bryta upp vänskapen Mellberg-Zlatan-Östlund, men jag såg den där matchen, och ja, Lagerbäck tog helt rätt beslut.
Inte fotbollsrelaterat på något sätt…
03 juli 2009
Och vad händer nu?
13 juni 2009
Ancelotti försvann först, sen gick Kaka till Real Madrid, Milan är 700 miljoner rikare och jag undrar vad som händer nu. Det är knappast förvånande att man släpper Kaka, det är så mycket pengar. Men det är ganska synd för det är talande för det skick som den Italienska ligan just nu befinner sig i. Pengarna håller på att sina, de stora spelarna söker sig därifrån och man tappar ständigt kraft i Europasammanhang, ligan är helt enkelt på dekis. Enligt Deloittes rapport om ligorna i Europa ökade Serie A mest procentuellt med 34 procent (eller 357 miljoner euro) till att dra in 1,4 miljarder Euro, dock ska det sägas att 2/3 stod Juventus för och de andra lagen ökade sammanlagt med 120 miljoner Euro. I relation så ökade lönekostnaderna med 250 miljoner i Serie A (vilket visserligen också kan förklaras med Juventus återtåg). Allt är alltså inte guld som glimmar, om man ser till inkomst/spelarlöner ligger Italien sämst till där 68 procent av inkomsterna sugs upp av spelarlöner, i England ligger det på 62 procent, och Premier League drar också in 2,4 miljarder Euro per säsong. För varje miljon Euro som italienska lag betalar i lön dras det dubbla i skatt, för spanska lag är det hälften. På grund av det ekonomiska läget tappar man ständigt dragningskraft och krafter för att konkurrera med de andra lägrena.
Men nu har jag hamnat långt ifrån min ursprungstanke, jag kunde bara inte låta bli att ha lite roligt med Deloittes rapport.
Så som jag ser det är det en chans att bygga nytt, med Leonardo som tränare och stort fan av 4-3-3 har man nu det gyllene läget att spruta in nytt välbehövt blod i laget. Det gamla Milan har känts ljummet sen man vann Champions League 06/07, det är för mycket gamlingar i laget helt enkelt, de känns omotiverade och verkar bli slöare för varje minut. Så om Leonardo gav mig allt ansvar i denna fråga, vad skulle jag ta och göra med Milan?
Först och främst skulle jag släppa värvningarna av stora spelarnamn, ni vet, de där spelarna som ger en hel massa PR men i ärlighetens namn redan har peakat och inte kommer kunna ge så mycket mer. Sedan skulle jag satsa inhemskt, Serie A har en väldigt intressant tradition där spelare kan komma och gå mellan klubbar lite som de vill. Det finns inte en tanke på att man måste tacka nej till ett lag bara för att man någon gång spelat för deras konkurrent, vad jag tycker om det låter jag vara osagt.
Nyförvärv är kursiverade.
Abbiati
Zambrotta -Bonera/Albiol-Criscito
Pirlo-Gattuso
Van Der Vaart
Edin Dzeko Ronaldinho
Pato
Vissa värvningar är kanske mer troliga än andra. Albiol är knappast otrolig, Valencia har sina ekonomiska problem och missade CL-platsen. Van Der Vaart sitter i Real Madrid efter en misslyckad säsong och relationerna borde vara någorlunda bra efter att de släppte Kaka. Edin Dzeko är mer eller mindre klar.
Criscito skulle vara en drömvärvning men det är knappast troligt, han har gjort en suverän säsong i Genoa men är delägd av Juventus, att de skulle släppa sin guldklimp till Milan lär tyvärr inte hända.
Lite humor att inlägget började med att jag beskrev hur Serie A tappar mot La liga och sen tror att de ska värva 2 spelare därifrån och sen också knappt värvar inhemskt. Min ursäkt är att första halva skrevs när jag jobbade 23-07 och andra delen skrevs någon morgon senare när jag jobbade 05-14, temporär sinnesförvirring kanske jag kan kalla det.
Fotbollens kärna
25 april 2009
Folk älskar att diskutera det negativa i fotbollen, varje match fylls av spaltmeter där valfri svensk krönikör ojar sig över ett mittuppslag till hur detta nu är dödsstöten för fotbollen. Men för mig är fotbollens kärna det faktum att en rund läderboll förenar folk, det är det som är så fascinerande, folk från alla jordens hörn, som bara har en gemensam nämnare kan enas och skapa så starka band. För mig är matchen mellan Milan-Real Madrid det mest lysnade exemplet. I en semifinal i Europacupen, den 19e april 1989, fyra dagar efter Hillsborough-katastrofen där 96 Liverpool-supportrar förlorade sina liv stannade de matchen efter sex minuter för en tyst minut, och Milan-supportrarna började sjunga You’ll never walk alone för att visa sin gemenskap med de 96 som förlorade livet. DET mina vänner, är fotbollens kärna.